Nu är vi äntligen hemma från BB med våran älskade lilla flicka Jolina ! Väldigt mycket haer hänt i våra liv sedan i söndags. Vi åkte upp till östra för att kolla upp allt efter att vattnet fått i fredags morse och jag hade haft molnande mensverk sedan dess, som blev värre natten till söndagen. Fick ingen sömn alls och var jätte irriterad och sa att jag ville att dom skulle sätta igång mig, jag var öppen 3 cm (så något gott hade ju kommit från dom där klena värkarna jag haft) Så..
söndagen 22/3 kl. 16.15 satte dom in värkstimulerande dropp och runt 17-tiden började jag få riktiga värkar. Någonstans där blev lustgasen min bästa vän. Jag blev rejält fnissig och fnissade mig igenom värkarna i början.. några timmar senare var värkarna inte lika roliga längre och dom kändes rejält, ville resa mig upp och gå där ifrån och säga "Nä det här får ni fan klara av själva..."
Men jag satt ju fast med tassen i sladden till droppet så jag fick ligga kvar och bli ilsk istället..
Jag började sakta men säkert lära mig tekniken med lustgasen och Daniel fick springa och hämta vatten hela tiden. En gång hade han hämtat något som jag trodde var vatten, men det var äpplejuice, fyyy vad äckligt det var, och det fick han höra också " Våga aldrig hämta den där skiten igen!!! " Vatten fick det bli..
En rejäl verk var påväg och jag slet tag i lustgasen, och fick endast masken i handen, slangarna satt kvar i väggen. Paniken steg i mig och Daniel flög upp för att sätta tillbaka slangarna igen.
Krystvärkarna satte igång och det var faktiskt en lättnad, för då kunde man göra något aktivt istället för att bara ligga där och ha ont.
Klockan blev 21:05 och ut kom lilla Jolina 3445 g och 48 cm ren kärlek ! Det finaste jag sett la barnmorskan på min mage och allt blev helt underbart, vilken känsla att se henne !
Det första jag fick syn på var hennes bulliga kinder. Så underbar ! Pappa Daniel klippte navelsträngen.
Förlossningen var verkligen en underbar upplevelse. Det mäktigaste jag har varit med om, och antagligen det mäktigaste som kan hända.
Jag trodde aldrig på dom som sa att smärtan glömmer man av direkt efter, men det är faktiskt sant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar